Din tankesmedja i etern
Detta är huvudkategorin i min blogg. Här hittar ni inlägg kring vad som händer i min vardag och hur jag hanterar olika vardagliga problem, tillkortakommanden och framgångar. Allt lika ärligt som det är sant.
Jag har jobbat kontorstider i ganska exakt två års tid nu, efter att ha jobbat skift i någon utsträckning i praktiskt taget hela mitt yrkesverksamma liv. Och jag kan fortfarande sakna att jobba skift, av många anledningar. Framförallt för att det känns som att man får ut mycket mer av dygnet än när man jobbar kontorstider.
Det har onekligen sina fördelar att arbeta kontorstider. Jag har haft lite svårt att ställa om från att ha jobbat skift i 20 år till nu jobba kontorstider sedan ett par år tillbaka. Men visst finns det fördelar i att vara ledig samtidigt som ”alla andra”, att ha alla storhelger lediga och ha regelbundna vanor. Det känns i kroppen att den trots allt mår bra av den regelbundenhet det innebär att inte behöva vrida dygnsrytmen fram och tillbaka flera gånger i veckan.
Varslen har ju duggat tätt i Coronapandemins spår och man har inte sett så stort antal varsel på många år under en så kort period. Jag själv får väl skatta mig lycklig, som är hos en arbetsgivare som inte är lika känslig för konjunktursvängningar som man är i vissa andra branscher. Det är för min del ”nästintill omöjligt” att bli av med jobbet; sen kan jag säkert hamna i sitsen att få andra arbetssysslor eller liknande, men risken att jag blir uppsagt är väldigt liten. Så ”arbetslöshet” ingår nästan inte i mitt vokabulär längre.
Det märks att folk plötsligt har mycket mer tid i dessa Corona-tider. Frivillig eller ofrivillig karantän, lugnare tillvaro på arbetsplatserna för oss som inte är i karantän (i alla fall generellt sett) gör att vi får slå ihjäl tiden med något annat. Och det märks inte minst i flödena på sociala medier. Alla har vi sett dessa ”gåtor” och ”utmaningar” som med jämna mellanrum dyker på till exempel Facebook, där man ska klura ut svaret på en gåta och själv publicera gåtan om man inte svarar rätt – eller publicera uppdateringar under ett visst antal dagar på ett visst tema (kan vara lästa böcker, köpta skivor, sedda filmer eller liknande).
Nu har det gått några veckor sedan corona-utbrottet var ett faktum. Och nu börjar det bli lite tråkigt, även för en annan som inte ens sitter i karantän. Ska man se det från den ljusa sidan, är rusningstrafiken lika lugn som när man är ut och åker en söndagsförmiddag. Men det börjar bli lite tråkigt på något vis nu.
Så börjar vecka 12 lida mot sitt slut och vardagen börjar kännas allt mer surrealistisk. Det känns som att man bor i en spökstad, där allt går på sparlåga. När jag åkt till och från jobbet vid vad som normalt brukar vara rusningstrafik, är det oftast inte mer folk i farten än en söndagsförmiddag. På kontoret är det tvärlugnt med väldigt få kolleger på plats.
Vissa gånger undrar man om det är någon som sitter och vakar över en och tar varje tillfälle att jävlas lite extra med en. De senaste dagarna har varit just ett sådant tillfälle. Jag har varit på kurs i Lund och det borde ju inte vara särskilt svårt att lyckas med något sådant. Förutom för mig.
Tjänsteresor är aldrig så glamouröst som man kanske kan luras att tro. Oftast hinner man inte mer än när man är hemma, utan det är jobba, äta och sova som gäller. Utöver själva jobbet hinner man se hotellrum, restauranger, tågstationer och flygplatser. Men där stannar också det glamourösa.
Om någon frågat mitt 16-åriga jag om jag någon gång skulle plugga vidare efter gymnasiet, hade jag förmodligen bara skrattat till svar. Jag var då så exceptionellt skoltrött – så till den milda grad att jag var på god väg att skippa gymnasiet helt och hållet. När jag slutligen ändå tog studenten – med rätt medelmåttiga betyg – var jag fast övertygad om att aldrig mer sätta mig i skolbänken igen.
Det är alltid lika motigt när vardagen drar igång igen. Men den här veckan – som varit min första arbetsvecka efter helgerna – har känts omänskligt lång och jobbig.
Efter att ha tagit i lite för mycket vad gäller jobb och att ha saker vid sidan av jobbet, har jag varit sjukskriven merparten av november och december med utmattningssymtom. Detta har förstås gjort att jag inte varit uppe före åtta i princip en enda morgon under de gångna två månaderna.