En dagbok utan misstag och osanningar skulle inte vara en dagbok utan en förfalskning

Så är vi inne i vecka 12 och jag har varit osedvanligt lat när det kommer till bloggen. Inspiration och ork har helt enkelt inte funnits, utan jag ägnat mig åt andra saker istället. I normalfallet brukar det bara bli uppehåll på en till två dagar – och även de uppehållen är få. Men nu är det tre dagar sedan jag publicerade något och det hör verkligen till ovanligheterna. Men nu har jag slagit mig ner vid datorn med en kaffe i handen och tänkt att det i alla fall ska bli ett dagboksinlägg. Och det har inte med att göra att inget hänt i vardagen på sistone, att det inte blivit några blogginlägg – utan helt enkelt att ork och inspiration trutit och inte riktigt velat samarbeta de senaste dagarna. Vecka elva har bjudit på filminspelning, sjukhusbesök samt att jag varit både hund- och barnvakt. Filminspelningen var både bra, rolig och välorganiserad med tanke på att det var en ”masscen” som skulle spelas in. Vi fick dessutom bra mat, vilket alltid är välkommet men tämligen ovanligt på inspelningar. Maten kan vara otroligt varierande och vara alltifrån en enkel wrap eller sallad till finare restaurangmat. Ibland måste man äta när man kommer hem från en inspelning, ibland är man så mätt att man står sig flera dagar efteråt. De fikabord som dukas upp kan variera från de allra enklaste med i bästa fall lite blaskigt kaffe till rejäla och jättefina fikabord som verkligen får en att känna sig uppskattad som statist. I tisdags hade jag två läkarbesök inplanerade och började dagens aktiviteter på vårdcentralen. Senare på kvällen – den udda tiden 18:35 – var det dags för den årliga magnetkameraundersökningen, något som alltid innebär en form av anspänning. Dels ogillar jag själva undersökningen i sig, att ligga helt stilla i en varm, väsnande och extremt trång maskin i nästan en timme. Prova själv att ligga så i en knapp timme – det är inte helt enkelt! Plötsligt börjar det klia på de mest konstiga ställen, man behöver nysa, kissa, och allt annat som man absolut inte kan eller får göra under undersökningen. Sedan ska man vänta på svaret på undersökningen, vilket i normalfallet brukar ta en dryg vecka. Nu har man extra långa svarstider från röntgen och det kan alltså ta upp till sex veckor innan jag får ett svar. Visserligen tror jag inte att undersökningen kommer att visa på några tumörer eller cellförändringar – men man vet ju aldrig. Trots allt har man vid ett tidigare tillfälle hittat cellförändringar, vilket gör att det alltid är en anspänning.
I onsdags var jag hundvakt en stor del av dagen och hann få mycket gjort på hemmafronten, inte minst när det kom till pappersarbete och redovisning som måste pysslas med när man är egenföretagare. Torsdag till fredag var jag barnvakt till ett av syskonbarnen – och vi var på Spårvägsmuseet, vilket blev en total succé. Jag höll knappt på att få syskonbarnet att acceptera att besöket var över efter några timmar och det var dags att åka hem. Hemma mumsade vi i oss hamburgare och myste framför TV:n på kvällen innan de var dags att sova och på fredagen var det dags för nästa succé – nämligen Eriksdalsbadet. Det var samma sak på badet, det var fullt sjå att avsluta besöket efter ett antal timmar i vattnet. Frampå eftermiddagen var det dags att lämna tillbaka treåringen till sina föräldrar och en utpumpad barnvakt kunde dråsa ner i soffan för att återhämta sig. Jag kan säga att det blev en rejäl sovmorgon på lördagen för att ta igen mig efter ett dygn med småbarn hemma. På lördagskvällen blev det sedan ett av de alltmer – med ålderns rätt – ovanliga krogbesök som jag tar mig för. Det var dags för födelsedagsfirande av en släkting och började kvällen The old brewer, vilket är ett av mina absoluta favorithak. Vi gick sedan vidare för att lyssna på musik på Debaser, där jag faktiskt inte varit på åratal. Efter en relativt intensiv vecka, avslutades den med en lugn söndag i hemmets lugna vrå utan några som helst planer på att göra något speciellt.

Nu är vi inne i vecka 12 och jag är återigen i tjänst efter min långledighet. Jag började med att vara sjuk några dagar och sedan har jag varit långledig, så jag har inte varit på jobbet sedan början av februari – vilket gör att jag känner mig tämligen ringrostig eftersom jag fortfarande är ganska ny på jobbet. Men nu har är jag igång igen och det känns helt okej trots allt. Det är som det alltid är när man varit långledig, att det känns lite konstigt att vara tillbaka på jobbet. Nu har jag varit borta en dryg månad från jobbet och hunnit vänja mig vid att vara ledig och få sova på morgnarna – vilket det från och med denna vecka är slut med. Sova får jag göra vissa morgnar, men inte i samma utsträckning som när man är ledig och/eller hemma och sjuk. Det hör till ovanligheterna att jag är sjuk, men i januari och en bit in februari var jag rejält förkyld och tampades med lunginflammation och andra åkommor. Nu är hostan borta och jag kan återigen vara igång som vanligt med jobb, inspelningar, firma och allt annat som hör vardagen till. Något som förstås känns fantastiskt skönt, med tanke på att jag avskyr att vara hemma och sjuk – jag blir så otroligt uttråkad och det väldigt snabbt, inte minst när jag är så pass sjuk att jag inte orkar göra något på dagarna. Och så är det ju nästan alltid när man är hemma och sjuk, det är liksom det som är grejen – annars kan man ju lika gärna gå till jobbet.
Denna vecka är det inte mycket annat än jobb som gäller, nu är jag tillbaka till vardagen på allvar och gör de pass jag är schemalagd att göra. Som det ser ut i nuläget är jag i alla fall ledig den kommande helgen och kan göra helg på fredag kväll, så som man vill kunna göra i den utsträckning det går. Jag har inte mycket emot att jobba helger, men man vill naturligtvis inte jobba varje helg utan ha vissa av dem lediga. Den största nackdelen med skiftgång är givetvis att att man ibland jobbar vissa storhelger – och det är i så fall lite mer motigt om man frågar mig. I år är jag hittills schemalagd att jobba midsommar och nyårshelgen om det inte blir några schemaändringar. Det viktiga för min del brukar vara att få julen ledig, sedan vill jag helst vara ledig under midsommar – men i övrigt har jag inte så mycket emot att jobba storhelger.

Min bantning fortsätter sin snirkliga bana genom vardagen och jag har fortfarande lite svårt att få ordning på det där med regelbundna måltider. I och med att jag jobbar som jag gör, blir det sällan att jag äter frukost, lunch och middag samma dag. Ofta äter jag en sen frukost, skippar lunchen och tar en sen middag – alltför tätt inpå att de är dags att sova. Ibland kan det bli något mellanmål mellan frukosten och middagen, men allt som oftast bara någon kopp kaffe och inte mer än så. Så att försöka få till det där med regelbundna måltider är verkligen inte lätt när man jobbar som jag gör med väldigt oregelbundna arbetstider och behovet att få sova ut när man är ledig. Egentligen mår ju kroppen bäst av regelbundna vanor, det är jag bittert medveten om, men somliga måste trots allt jobba skift för att vårat samhälle ska fungera. Och jag tillhör den grupp människor som stortrivs med att jobba skift och inte kan tänka mig en tillvaro med kontorstider – så jag kommer hålla mig kvar till att göra det under överskådlig tid, trots vissa nackdelar – som svårighet med vikten bland annat. Nu ska jag inre bara skylla på jobbet när det kommer till svårigheterna med vikten, men självklart gör jobbet det svårare att ha regelbundna vanor – det går helt enkelt inte att komma ifrån. Jag har nu varit hos dietisten igen och ska nu föra en dagbok i en app över hur mina matvanor ser ut under en vecka. Och när man får det svart på vitt, ser man verkligen skillnaden mellan en jobbdag och när jag är ledig. Men kanske kan jag med tiden komma tillrätta med hur jag äter – för det är inte bara det där med regelbundna tider som är dilemmat. Jag äter och dricker kanske lite fel saker också, åtminstone i lite för stor utsträckning.
Och träningen har det varit svårt att hålla koll på också, jag har planerat in tider att träna, men sedan har det dykt upp andra saker som jag antingen varit tvungen att eller velat prioritera framför att träna. Nu ska jag göra nya försök och har bland annat tänkt bege mig till gymmet på söndag – återstår bara att se om det blir av. Målsättningen är två till tre gymbesök i veckan beroende på hur jag jobbar och vad jag i övrigt har inplanerat. Sedan vet jag att jag kanske får nöja mig med ett eller inga besök vissa veckor, men så får det helt enkelt bli. Jobb och vissa andra saker får helt enkelt gå före, jag kan inte ta ledigt och tricksa med schemat för att ha tid att gå till gymmet.