Rapport från lugnet

Det känns som att jag gjorde helt rätt att åka tillbaka till skäret, även om det bara blir några få heldagar den här gången. Sent söndag eftermiddag kom jag ut och i övermorgon är det dags att åka hem igen, så det blev något av en blixtvisit denna gång. Men det känns skönt att faktiskt suga på karamellen så där lite extra och passa på att vara här så mycket som möjligt. Framförallt med tanke på att jag inte kommer att hinna ut nånting under augusti. Det kommer bli först i början av september jag har möjlighet att åka hit igen, vilket känns lite konstigt när det är så pass långt kvar av sommaren trots allt. Oftast brukar jag ha sen semester, helst i augusti, så det känns ovant att börja jobba i slutet av juli.
Men samtidigt har jag ju en hel del långledigheter i enlighet med mitt schema under augusti, så jag kommer hinna göra en hel del utöver att jobba. Och är det något jag verkligen är nöjd med på jobbet, så är det mitt schema. Jag jobbar fyra eller fem dagar, följt av fyra eller fem fridagar. Något som passar mig perfekt, jag får tid med väldigt mycket annat utöver att arbeta. Jag har tid att ägna mig åt mitt lilla företag mellan arbetspassen och kan vara med på filminspelningar, något som knappt var möjligt när jag hade kontorstider.
Det passar inte alla, men mig passar det perfekt att jobba intensivt när jag väl jobbar och sedan vara långledig däremellan. Visserligen hinner och orkar jag inte så mycket de dagar jag jobbar, men hinner desto mer däremellan. Och det passar mig som gärna vill ha tid att driva mitt företag och ägna mig åt att gå på filminspelningar emellanåt. Och till det kan jag tjäna några kronor extra just på att driva mitt företag, något som ju inte direkt gör ont. Nu under min sjukskrivning har jag inte kunnat ägna mig så mycket åt mitt företag, men så fort jag är tillbaka på heltid igen ska jag börja göra det.

Sista dagarna har min höft återigen börjat krångla och så till den milda grad att jag ett tag tvekade kring om jag skulle åka till Söderhamn eller ej. Jag har stapplat runt hemma och haft svårt att gå liksom att böja mig ner och plocka upp saker från golvet. Numera vet jag vad felet är och behöver egentligen ingen läkarundersökning varje gång jag får ont. Det är min höftmuskel som om och om igen drabbas av inflammationer på grund av att jag väger lite för mycket.
På sistone har jag alltid haft antiinflammatoriska mediciner hemma, som jag börjar ta när höften börjat trilskas. Och inom några dagar börjar höften må bättre igen, det slår aldrig fel. Samma sak denna gång! I söndags tog jag första antiinflammatoriska tabletten och nu kan jag återigen gå normalt, böja mig ner och plocka upp det jag tappar – och obehindrat ta mig i och ur båten.
Det var faktiskt lite av en kamp att ta sig i och ur båten, att packa i och ur all packning i söndags. Även om höften började kännas bättre redan då, så var den inte helt bra och sa bestämt ifrån när jag slet med packningen i och ur båten. Men till sist lyckades jag och kunde sätta mig i stugan och andas ut.
Jag kunde ordna lite middag och sätta mig datorn för att se Sveriges EM-match mot Portugal i fotboll. Jag brukar inte vara särskilt sportintresserad, men vissa saker kan jag tycka är roligt att se. Dit hör landskamper i fotboll och ishockey. Så jag brukar vilja följa hockey-VM liksom EM och VM i fotboll om det går bra för Sverige. Och fotbollsdamerna är duktiga och det har hittills gått bra för dem i EM. Så då är det kul att se även fotboll. Däremot följer jag varken allsvenskan eller SHL eftersom jag inte håller på något lag i någon av de serierna.

Det har i alla fall varit ett bra val att lämna storstan under dessa dagar. Vädret har varit strålande, med svaga vindar och solsken – till skillnad från i fredags när det var dags att åka in till stan förra gången. Då blåste det så kraftigt att vi fick vända och gå tillbaka för att invänta bättre vindar. Det problemet har inte förekommit dessa dagar jag varit på skäret igen.
Istället har det gått utomordentligt att vara utomhus och jag har kunnat sitta i trädgården och läsa och dricka kaffe. Jag har även passat på att måla den nya panelen på baksidan av huset, en trilskande höft till trots. Jag har trots allt tagit det lugnt, bara målat kortare stunder och sedan vilat. Och nu är en stor del av väggen målad och ser verkligen som ny ut (vilket den ju också är). Det är kul att se resultatet av slitet med väggen och att allt arbete faktiskt nu börjar bli klart. När vi började med riva panelen, hann vi bli ganska svettiga ett tag när vi grävde allt djupare och hittade allt mer trä som var ruttet. Det tog ett tag innan vi faktiskt hittade friskt trä djupt inne i väggen och insåg hur mycket var tvungna att såga bort. Som tur var, var det inte så mycket som vi till en början befarade vilket var otroligt skönt.
Nu är den nya panelen på plats och det återstår bara lite lite målning på ett par ställen. Jag har lyckats ta mig högre på stegen än jag från början trodde och har målat högre upp än jag till en början trodde att jag skulle klara. Jag började nerifrån och har arbetat mig uppåt och har – som vanligt – haft lite svårt att lämna något jag påbörjat oavslutat. Det känns svårt att lämna något till någon annan, att lämna något oavslutat. På grund av min balans har jag inte velat klänga runt alltför mycket högt uppe på stegar och riskera att ramla ner. Så jag har tagit en bit i taget och faktiskt lyckats måla mer än jag hoppades på från början, när jag började med målningen av väggen.
Så jag är supernöjd med den målning jag ändå fullföljt och det är inte mycket jag lämnat till de andra att ta tag i.