Din tankesmedja i etern
Ytterligare en vecka i arbetslöshetens tecken kan läggas till handlingarna. Det låter som en ganska tråkig vecka egentligen, eller hur?! Men jag har haft fullt upp, så fullt upp att jag fått tacka nej till saker eftersom de krockat med varandra. Jag har betat av två filminspelningar, ett möte med min chef på extrajobbet och …
Ytterligare en vecka kan så föras till handlingarna och avrundas. Snart är dessutom september över och det känns verkligen surrealistiskt hur tiden liksom bara flyger iväg. Men kalendern förblir liksom fullspäckad både under veckorna och under helgerna och det gör att tiden går fruktansvärt fort. Tre veckor har jag förverkat på nya jobbet och det känns nästan surrealistiskt att jag om några dagar varit där en månad. Nu kan jag i alla fall se fram emot att om ett par veckor övergå till skiftgång igen, då min handledarledda del av utbildningen inleds. Det ska verkligen bli jätteskönt och jag ser fram emot att inte längre behöva gå på kontorstider. Jag ser fram emot att slippa trängas i tunnelbanan på väg till och från jobbet, jag ser fram emot att få mer tid och ork till saker och ting och att ha en mer varierad tillvaro.
En dryg vecka har jag kvar på deltid och går sedan upp på heltid igen efter att ha varit sjukskriven på hel- och deltid i flera månader. Det kommer känns konstigt att vara tillbaka på heltid igen och plötsligt inte så mycket tid som jag vant mig vid att ha de gångna månaderna. Men det känns också skönt att vara tillbaka på heltid och inte behöva tänka sig för hur mycket man planerar in i vardagen. De gångna månaderna har jag ständigt frågat mig vad Försäkringskassan godkänner att jag gör respektive inte gör för att jag ska få behålla min sjukpenning. Hur mycket vågar jag planera in utanför arbetstid innan Försäkringskassan anser att jag är tillräckligt frisk för att istället jobba heltid? Samtidigt har sjukvården kommit med rådet att jag ska försöka leva så normalt som möjligt, så det har varit en svår balansgång.
Till veckan går jag upp på 75% arbetstid och sakta börjar jag våga fylla kalendern med nya göromål, inte bara arbete. Om två veckor är jag tillbaka på heltid igen och det känns så fantastiskt skönt att komma tillbaka till en fungerande vardag. Även om det är skönt på många vis att jobba deltid, så är det faktiskt skönt att vara tillbaka på banan och inte behöva kontakten med Försäkringskassan. Äntligen vågar jag öppet prata om vad jag gör om dagarna utan att vara rädd att Försäkringskassan tycker att jag håller igång för mycket för att vara sjukskriven. Det har varit en svår balansgång under sjukskrivningstiden; sjukvården rådde mig att leva så normalt som möjligt under sjukskrivningen för att komma tillbaka så snabbt som möjligt. Samtidigt är jag trots allt sjukskriven och bör inte hålla igång för mycket.
Under eftermiddagen har jag suttit och planerat våren 2022. Någonstans börjar jag inse att jag inte riktigt har tid att vara sjukskriven på heltid, jag har alldeles för många olika projekt att stå i. 😃 De börjar dra ihop sig för övningar och utbildningar genom hemvärnet och lite andra saker framåt vårkanten, vilket sätter vissa käppar i hjulen för min sjukskrivning. Det allra mesta är ändå så pass sent rent tidsmässigt att det inte är några problem med sjukskrivningen – så länge den inte blir förlängd.
Nu har jag lagt tid på att boka biljetter och hyrbilar för de saker jag vet datum för redan. Det kommer bli en dyr vår och försommar ur flera aspekter, det är väl bara tur att jag får ersättning får en del av mina resekostnader.
Jag brukar föredra att ha en rätt fulltecknad kalender och tycker om en tillvaro där det händer lite grejer. En vanlig vardagstrall är liksom inte riktigt min grej om man säger så, utan jag vill att det händer saker lite här och där. Det var bland annat därför jag en gång i tiden gick med i Hemvärnet, för att få lite variation i tillvaron.
Så har strukturen för den kommande våren börjat att falla på plats. Det kommer bli en del engagemang inom Sjövärnskåren med en militärövning och en väntande kurs för den militärbåt jag kommer basa över när jag är färdigutbildad fartygschef. Det kommer bli en del pusslande rent tidsmässigt och jag har ännu inte hunnit ansöka om ledigt från jobbet för de veckor jag ska vara på utbildning. Men det brukar sällan vara några problem att ledigt för militärövningar och -utbildningar, det gäller bara att få det beviljat.
Nu har jag bokat hyrbilar för att kunna ta mig till och från kurserna – och jag har insett att det verkligen gäller att vara om sig och kring sig när man bokar hyrbil. Jag brukar i normala fall hyra Sixt, eftersom de helt enkelt har bäst bilar. Man brukar bli bortskämd med nya BMW:s och Mercedes, vilket är rena fröjden att köra. Nu insåg jag att jag kunde komma väsentligt mycket billigare undan genom att hyra på CircleK eftersom det blir en del långtidshyror. En av hyrorna blev hela 7.000 kronor billigare om jag hyrde på CircleK jämfört med Sixt. Visserligen får man förmodligen en skruttigare bil, men kan man spara så pass mycket pengar så får det helt enkelt bli så.
Fördelen med Sixt är att jag har ett företagsavtal där och bland annat kan få bilen levererad hem utan extra kostnad, en möjlighet som inte finns hos CircleK. Det är okej att betala några hundralappar extra för en bra service och bättre kvalitet på bilarna. Men när det rör sig om åtskilliga tusenlappar, blir det hela något helt annat, då slår snålheten till och ger sig tillkänna.
Ibland känns det som att jag knappt har tid att gå till jobbet. Jag skulle utan några större svårigheter få tiden att gå om jag haft möjligheten att inte jobba heltid. Jag skulle förmodligen inte få långtråkigt alls om jag av någon anledning inte arbetade alls, utan skulle fullt upp i alla fall. Det är oftast inga måsten som jag har inplanerade, utan det är saker jag ägnar mig åt för att jag tycker att det är kul. De enda saker som jag planerar in under ledigheter, som kanske är mindre roliga är träningen – som jag försöker klämma in ungefär tre pass per vecka av.
Jag har ju ett schema som innebär en hel del långledigheter på 4-5 dagar och uppåt. Det är något som passar mig perfekt och jag kan verkligen ha den fritid jag vill ha. Just nu är jag mitt uppe i en tvåveckorsledighet och har haft saker inplanerade i princip varje dag. Det har varit träning, filminspelningar och nöjen i princip dagligen och jag undrar ibland hur jag ska få dygnets få timmar att räcka till. Ibland skulle jag faktiskt önska 72 timmar per dygn istället för 24, men det är rent önsketänkande.
Det finns några ägodelar jag skulle ha väldigt svårt att klara mig utan. Det är mobiltelefonen, filofaxen och min dator. Jag skriver upp det mesta som jag har inplanerat för att inte glömma bort saker och ting, så min filofax har jag med mig i princip överallt. Somliga veckor är mer hektiska än andra och det skulle vara en omöjlighet att komma ihåg saker och ting om jag inte skrev upp det snyggt och prydligt i kalendern. Åtminstone för mig och mitt guldfiskminne.
Jag är lite för gammalmodig för att använda telefonens kalenderfunktion än så länge, utan tillsvidare vill jag ha mina anteckningar helt analogt på papper. Men det kanske kommer en dag då jag börjar lägga in saker och ting i telefonen istället. Jag föredrar än så länge min filofax, även om den tar mer plats än vad telefonen gör, det går helt enkelt inte att komma ifrån. Sen har jag möjlighet att spara viktiga papper i den, vilket förstås inte är möjligt i en telefon. Jag har en stor del av mitt liv i filofaxen och det skulle vara en smärre katastrof om jag på något sätt blev av med den. Någonstans väntar jag på den dag då det faktiskt händer – framförallt med tanke på att jag släpar med mig den i princip överallt.
Jag är ibland lite för duktig på att åta mig saker och ständigt ha en fullspäckad kalender. Oftast trivs jag som allra bäst när det är lite happening i tillvaron. Jag har en tendens att börja känna av viss tristess när man bara åker mellan jobbet, hemmet och affären eller något hämtmatställe för att ordna middag. Jag har på sistone fått en hel del uppdrag på min firma och jobbat en bra bit över heltid. Det är inte utan att jag skulle behöva lite flera timmar än dygnets totalt 24. Men jag trixar med de timmar som står tillbuds och får det oftast att gå runt ändå.
Sen har jag inte lika fullspäckat schema som jag vet att somliga andra kan ha. Jag får min sju till åtta timmars sömn varje natt (ibland till och med mer) och har till exempel inga barn att ta hänsyn till. Det skulle vara en nästintill omöjlig ekvation att få ihop om jag hade småbarn som passas, skjutsas, hämtas och lämnas på olika håll. Sen har jag fördelen att jobba väldigt ”komprimerat” när jag väl jobbar. Jag kör 12-timmarspass och jobbar 4-5 dagar för att sedan vara ledig lika mycket. Och det är mycket tack vare mina arbetstider som jag kan ha den tillvaro jag har.