Etiketter

cancer

Hem cancer (Sida 6)
Visar: 51 - 60 av 84 RESULTAT
Dagbok Kampen mot cancer

En lugn vecka 11

Så är det söndag och och vi kan lägga ytterligare en vecka till handlingarna. Jag har känt mig allt piggare ju mer tiden gått och börjar nu sakta känna mig redo att börja jobba igen om en vecka. De senaste nätterna har jag återgått till sova mer normala antal timmar och vaknat i bra tid då jag känt mig utvilad. Just sömnen har annars varit en av de biverkningar jag känt av mest under och efter behandlingen. Jag har haft ett enormt sömnbehov och sovit tio till tolv timmar per natt. Nu är jag tillbaka på mer normala åtta till nio timmar per natt och känner mig fullt utvilad när jag vaknar på morgnarna.
Jag tyckte till en början att det kändes mycket att ha så många veckors sjukskrivning efter avslutad behandling, men det har faktiskt behövts. Jag har varit jättetrött och haft en glupande aptit när det kommer till mat. Jag är i vanliga fall rätt stor i maten, men den gångna tiden har det varit värre än någonsin. Jag har ätit omåttliga mängder mat, vilket väl inte är jättebra för midjemåttet.

Kampen mot cancer Politik

Sent ska syndaren vakna

Så kom det till sist, beslutet från Försäkringskassan att jag beviljas sjukpenning för hela min sjukskrivningsperiod. Strax över två månader har processen tagit i anspråk och det har trots allt varit någon form av orosmoln kring det hela. Det är ju skräckexemplen man hör om i media, och ibland har man ju hört om folk som nekats ersättning på de mest märkliga grunder. Och visst har jag känt en oro kring att kanske nekas ersättning, även om det känts osannolikt någonstans.
Med tanke på den diagnos jag fått, har det känts osannolikt att jag skulle nekas ersättning. Men med tanke på hur mycket det dragit ut på tiden, så har ändå oron funnits där. Jag har för mittinre målat upp scenarier kring vad jag skulle ta mig till om jag skulle nekas ersättning. Eftersom jag i och med den långa handläggningstiden får ersättningen retroaktivt, hade det varit svårt att bara bryta sjukskrivningen och gå tillbaka till jobbet – något som i normala fall hade varit enda lösningen. Men i och med att jag får min ersättning så sent, hade det varit svårt att åtgärda det hela retroaktivt. Då hade jag stått där utan inkomst för flera veckor, något som kan vara mer eller mindre katastrofalt för de allra flesta.

Dagbok Kampen mot cancer

Snart dags att börja jobba igen

Jag kan inte fatta att det bara är en dryg vecka kvar av min sjukskrivning och därmed snart dags att börja jobba igen. Det har på sätt och vis varit en på flera sätt händelserik sjukskrivning, där jag hunnit med såväl sex veckors strålbehandling som att flytta. Strålbehandlingen var tuff och jag har verkligen behövt de veckor av sjukskrivning som följt efter behandlingens slut. Det är först sista dagarna som jag känt att jag sakta börjar känna mig redo att faktiskt återgå i arbete. Jag är fortfarande fumlig i händerna, men känner att det ändå inte riktigt hindrar mig från att börja jobba igen. Det är inte så illa att jag inte tror att jag klarar av att jobba, men det är ändå rätt påtagligt. Jag tappar saker och har lite svårt med finmotoriken i fingrarna, något som känns lite extra påtagligt när man ska göra pillriga saker. Visserligen arbetar jag mycket via en dator på jobbet, men jag tror att jag kommer fixa detta galant trots allt när det väl är dags att börja jobba.

Kampen mot cancer

När saker och ting faller i glömska

Så mycket har sista tiden kretsat kring flytten och att komma i ordning i den nya lägenheten att jag någonstans snudd på glömt bort varför jag faktiskt är hemma om dagarna och inte jobbar. Det har gått ganska precis en månad sedan strålbehandlingen avslutades och jag har sedan dess väntat på att bli kallad på återbesök och även en kallelse till magnetröntgen för att säkerställa att man fått bort alla cellförändringar.
Men tiden har gått och det har inte kommit någon kallelse. På något märkligt vis har jag även själv glömt bort det litegrann och inte tänkt närmare på det hela. Förrän det senaste dagarna, när tanken till slut faktiskt slog mig att det var underligt att jag inte hört något ifrån vården på ganska exakt en månad. Någon form av uppföljning vill man ju trots allt ha efter en sådan här behandling, inte minst med tanke på vilken typ av sjukdom det trots allt rör sig om.

Dagbok Kampen mot cancer

Det kommer bli ovant att återgå i tjänst igen

Jag börjar förstå varför läkaren tyckte att jag skulle vara fortsatt sjukskriven en tid efter min strålbehandling. Under själva behandlingen märkte jag till och från biverkningarna i form av trötthet och huvudvärk, men kände mig på det stora hela ändå relativt pigg. Jag har fått förklarat för mig att biverkningarna kan hänga i ett tag efter behandlingen – och det har de verkligen gjort. Framförallt har jag känt mig väldigt trött sedan behandlingen avslutats. Jag sover djupt och länge om nätterna, längre än jag normalt brukar göra. I normala fall kan jag vara en riktig sömntuta och sova ganska mycket, men inte så mycket som jag gjort sista tiden. Jag däckar vid niotiden på kvällarna och sover oftast till någon gång mellan nio och tio på morgonen. I normala fall kan jag sova 10-12 timmar enstaka nätter om jag har mycket sömn att ta igen, men det hör till ovanligheterna att jag sover så mycket natt efter natt.
Jag märker att jag inte orkar hålla igång särskilt mycket somliga dagar och får fokusera väldigt mycket på vila och att ta det lugnt. Tipset från sjukvården har varit att försöka leva på så vanligt som möjligt under och efter behandlingen, men det är inte helt lätt när orken inte alltid räcker till. Det skulle inte vara ett alternativ att jobba ens deltid under behandlingens gång, det är en sak som är säker. Och jag inser nu att det är bra att jag sjukskrivits en tid även efter behandlingen, jag hade inte orkat jobba heltid som måendet är just nu.

Dagbok Kampen mot cancer

Så är strålbehandlingen över för den här gången

Igår gjorde jag sista strålbehandlingen, en behandling som varat de senaste sex veckorna. Det var en konstig känsla på något vis när jag för sista gången lämnad rummet jag tillbringat tid i varje vardag de senaste veckorna för att gå ut i väntrummet och ringa en taxi för att åka hem. Tillvaron har under de gångna veckorna kretsat kring strålbehandlingen och jag har inte hunnit med att göra så väldigt mycket annat. Man har lärt känna personalen och lokalerna och på något vis byggt upp en tillvaro som kretsar kring behandling och att handskas med de biverkningar om följer i fotspåren av behandlingen.
Jag har i perioder varit väldigt trött, haft huvudvärk och varit illamående. Saker som enligt vården är helt naturligt och något man får tampas med även de första veckorna efter att behandlingen avslutats. Så sjukskrivningen är inte över, utan jag kommer vara sjukskriven ytterligare några veckor för att tillfälle att vila upp mig efter den tuffa behandlingen.
Allt har verkligen kretsat kring behandlingen och det kändes konstigt att lägga sig igår kväll utan att behöva boka en taxi till nästa dags behandling. Något som blivit en rutin under de gångna sex veckorna.

Dagbok Kampen mot cancer

Jag kommer sakna tillvaron med strålbehandling

Jag har börjat inse att jag på ett konstigt sätt kommer sakna tillvaron som sjukskriven med dagliga strålbehandlingar. Det är klart att det är en tillvaro man inte skulle vilja ha i längden, men det är ändå en rätt tillrättalagd tillvaro man har. Jag har oftast inte behövt stiga upp tidigt på morgnarna, utan har kunnat sova ut mer eller mindre. Någon gång frampå dagen har en taxi hämtat upp mig för resan till Karolinska, följt av den relativt korta behandlingen innan det är dags att bege sig hemåt. Eftermiddagarna har sedan tillbringats hemma – ofta iklädd mjukiskläder – då jag haft gott om tid att sitta vid datorn och synka allt inför den kommande flytten liksom kring min sjukskrivning. Så har jag – förstås – haft tid att ägna mig en hel del åt bloggen, vilket inte alltid är fallet när man jobbar heltid.

Dagbok Kampen mot cancer

Tacksamhet deluxe – det går inte att ha det bättre!

För inte så länge sedan kom fakturorna från Region Stockholm avseende min vård under de senaste veckorna. Totalt betalar jag 1.000 kronor för sex veckors strålbehandling inklusive taxiresor till och från sjukhuset varje dag. Jag får sjukvård i världsklass med gott bemötande och utan något att i övrigt anmärka på. Och ovanpå det får jag en fortsatt god livskvalitet i många år till, till skillnad om jag inte kunna genomgå strålbehandlingen av någon anledning. Hade jag inte kunnat genomgå strålbehandlingen, hade jag snart blivit sjuk igen av de cellförändringar man upptäckt. Innan man upptäckte cellförändringarna, hade jag inte märkt av dem särskilt mycket mer än att jag blivit aningen fumligare i händerna. Men hade cellförändringarna fått fortsätta att växa och ta plats i ryggmärgskanalen, hade jag förmodligen snart varit tillbaka där jag var för drygt sju år sedan – då min tumör upptäcktes för första gången.

Dagbok Telefoni

Jag avskyr att sitta i telefonkö

Att vara hemma och vara sjukskriven är verkligen inte att likställa med att vara ledig, på flera sätt. Det finns naturligtvis en tanke med att man är sjukskriven, det vill säga att man faktiskt inte är arbetsför och helt enkelt inte kan hålla igång på dagarna. Så det faktum att man faktisk är sjuk gör ju att det inte blir som en vanlig ledighet.
Men jag får nog erkänna att jag inte har särskilt svårt att få dagarna att gå ändå, utan att bara gå hemma och skrota från morgon till kväll. Det sägs att man måste vara frisk för att orka vara sjuk – och det är ett talesätt det ligger en hel del sanning i. Senaste dagarna har varit just sådana dagar jag önskat att få vara frisk istället för att hålla reda på allt som hör sjukskrivningen till.

Kampen mot cancer Resa

Jag börjar bli en van taxiresenär

Det är inte särskilt ofta jag åker taxi privat, men det händer ändå lite då och då. Tillräckligt ofta för att jag ska veta vilka företag som är bra, ger bäst service och bäst pris. Taxi Stockholm har blivit min stora favorit på senare tid. Det är visserligen lite dyrare än Sverige Taxi och Taxi kurir, men är mycket tillförlitligare och erbjuder en bättre service. Man får en bil relativt fort oavsett tid på dygnet, det är trevliga och kunniga chaufförer som verkar hitta bra i stan. Jag blir alltid lika imponerad av taxichaufförer som kör utan GPS och verkar kunna de allra flesta adresser i stan. Vilket inte kan vara helt lätt i en storstad som Stockholm.
Nu under min strålbehandling får jag (nästan) gratis taxiresor till och från sjukhuset, något som ju förstås är jättebehändigt. Jag behöver bara förboka taxin innan, så kommer den och hämtar mig hemma och kör mig till sjukhuset. När behandlingen är klar ringer jag ett telefonnummer – och inom 20 minuter kommer en taxi och hämtar mig. Oerhört behändigt, eller hur? Men det gör också att man träffar på en hel del olika taxichaufförer, med olika körstil och som tar helt olika vägar mellan Solna och Bagarmossen – och har helt olika koll på i vilket skick bilen är.