Ibland är papperet det enda som lyssnar på dig

Så är vi inne i februari 2026, den månad då det är exakt 30 år sedan jag fick mitt körkort. Tiden svischar förbi i en obönhörlig fart och det känns mer eller mindre som igår jag gick in på körskolan där jag anmälde mig till nästa teorikurs och bokade mina första körlektioner. Mycket har visserligen hänt under dessa tre decennier som gått sedan dess, men fortfarande känns det inte som särskilt länge sedan. Jag kommer väldigt väl ihåg min uppkörning, då jag var helt övertygad om att jag blivit kuggad – men lik förbaskat godkändes och fick själv köra tillbaka bilen till körskolan efter att ha lämpat av Vägverkets (som Trafikverket då hette) kontrollant utanför hans kontor i centrala Hudiksvall. Jag klarade både uppskrivning och uppkörning på första försöket vilket var en nästan euforisk känsla – att slippa göra om proven om och om igen. Teorin klarade jag med bara några få poängs marginal och jag har en känsla av att det var med ungefär samma låga marginal jag klarade uppkörningen. Å andra sidan spelar det väl egentligen ingen roll hur stor marginalen var, jag klarade mig – och det är huvudsaken. När jag kom hem på eftermiddagen för min uppkörning, hade min mamma bakat tårta för att gratulera till körkortet – och jag kände att jag tagit det första stora steget in i vuxenvärlden.
2026 är annars det år då jag firar många jubileum, inte bara körkortet. I juni är det 30 år sedan jag tog studenten från gymnasiet, 15 år sedan jag avslutade mina högskolestudier – och i augusti 20 år sedan jag började högskolan. Så det finns många saker att fira detta år, för visst är detta värt att firas i alla fall litegrann?! De jämna årtalen kretsar mycket kring utbildning av olika slag, men det pekar bara på alla år jag spenderat i skolbänken och ingenting annat. Drygt 18 år har jag spenderat i skolbänken och har fortfarande inte fått nog, utan fortsätter att plugga och utbilda mig när tillfälle ges. Numera pluggar jag för att det är roligt och inte så mycket för att dra användning av studierna, även om det aldrig är fel med utbildning på sin CV.

Annars är februari en månad med en hel del inplanerat under de kommande veckorna. Arbetsbelastningen kommer gå upp och ner från vecka till vecka – och det är inte bara jobb jag har inplanerat. Nästa helg ska jag eventuellt träffa ett av syskonbarnen för att gå på stan. Han fick i julklapp att vi skulle ses och gå på stan, så får han en budget att välja en present för helt själv. Så går vi och fikar eller äter lunch någonstans. Och än så länge har han inte fått kvittera ut sin julklapp, men nu verkar det bli dags. Sen ska vi se om vi kan få lite tid framför datorn också, för han har önskat sig Officepaketet också – och eftersom jag kan dela min prenumeration med upp till fyra andra personer, har jag lovat att han ska få dela med mig. Så det blev dubbla julklappar från mig denna jul, men vad gör man inte för syskonbarnen? 😜 Han fick samma sak när han fyllde år i somras, då gick vi också på stan och han fick välja vad han ville inom en viss budget – och han tyckte det var så roligt att gå på stan med mig sa han. Så då tänkte jag att vi helt enkelt kör en favorit i repris och gör likadant med julklappen. Återstår att se vad det blir till lunch eller fika, där brukar han få bestämma vad han vill ha när det kommer till mat. Ofta blir det Max när vi ska ”äta ute” och man inte stoppar honom – men säger jag att han själv får bestämma, så får jag finna mig att han just bestämmer själv. På fredag ska jag så till dietisten och det ska bli intressant att se vad hon har att säga. Det har inte hänt något med min vikt, trots att jag gjort vad jag kunnat för att leva efter de tips jag har fått. Jag själv är fortfarande inne på att jag borde få medicinsk hjälp med att gå ner i vikt då det inte verkar vara de problem som dietisten tror. Enligt henne ska jag äta ”riktig” mat mer regelbundet, det vill säga frukost, lunch och middag – medan jag tidigare slarvat lite med det. Men trots att jag nu försökt äta så, så har vikten legat kvar på ungefär samma siffror som tidigare, så dietistens tips tycks inte hjälpa.
Vecka sju inleds mer eller mindre med att magnetröntgen, som ska ske på tisdagen. Jag avskyr verkligen dessa undersökningar, när man ska ligga helt stilla i en varm och väsnande röntgenmaskin i närmare en timme. Man röntgar hela ryggraden och det tar sin lilla tid. Med tanke på min sjukdom för många år sedan, kommer jag förmodligen aldrig att bli helt friskförklarad enligt läkarna, utan får fortsätta att underkasta mig dessa undersökningar resten av livet. Samma vecka är det dags för inlämning av första uppgiften i psykologi och jag ska om jag hinner med allt som ska hinnas med i tid innan dess. Jag är ledig ganska mycket framöver och ska verkligen ta tag i pluggandet och försöka komma ikapp med det jag ligger efter. Helgen vecka sju går dessutom i festandets tecken, då jag både fredag och lördag ska ut på krogen och käka och ta en drink eller två. På fredagen blir det ett besök på Tennstopet, en av mina absoluta favoriter när det kommer till stockholmska restauranger. Jag var där första gången i somras och var supernöjd med maten de serverade. På lördagen blir det Alla Hjärtans dag och dags att gå ut med sambon för att äta middag. Vi har bokat bord på Gojo och ska alltså äta etiopiskt för att fira denna kärlekens dag. Även Gojo har jag varit på tidigare och tyckt att de haft fantastiskt god mat – välkryddad och lagom stark. Sedan fyller sambon år helgen därpå och det är dags att fira det – vilket vi gör genom att checka in Berns hotell två nätter, inklusive middag i Berns salonger. Det är åratal sedan jag var på Berns och hotellet har jag aldrig bott på, så ska bli spännande att se om de håller måttet. Jag åt deras asiatiska avsmakningsmeny för ett antal år sedan och tyckt det var väldigt gott även om det var dyrt. Sedan har jag hört andra som varit där senare och inte varit särskilt nöjda, så får se vad vi tycker…

Annars har vecka fem varit osedvanligt intensiv vilket börjar kännas i kroppen och psyket vid det här laget. Inte så att jag är på väg in i väggen, men visst blir man trött av att jobba så mycket som jag har gjort på sistone – det vore en lögn att säga något annat. Och jag har själv åtagit mig att jobba så mycket som jag gjort, så jag ska inte klaga alltför mycket. Och det är inte bara jobbet som tagit kraft och energi denna vecka, utan jag har gjort ett massa annat också mellan arbetspassen. I onsdags blev det en sväng på stan för att komma förbi gymmet och förnya mitt årsmedlemskap liksom gå in på en av Telias butiker för att uträtta ett ärende. Och man kommer aldrig därifrån utan att ha uträttat något – utöver det man kommit dit för. Nu blev det att jag bytte abonnemang på mitt mobila bredband – vilket skulle bli avsevärt billigare än det abonnemang jag har i dagsläget. Grunden till att jag gick till Telia från början, var min spräckta display på telefonen och eftersom jag har en förmånlig försäkring genom Telia var tanken att utnyttja densamma. Det visade sig dock vara krångligare än jag tänkt mig, så nu funderar jag på om jag ska låta det gå på hemförsäkringen istället och betala en högre självrisk istället. För det är i första hand självrisken som skiljde Telias försäkring från hemförsäkringen. Jag skulle behöva vara utan telefon i en vecka om jag anlitade Telia, något som blir ganska besvärligt i dagens läge när man är så beroende av telefonen. För samtidigt finns det många reparatörer som lagar skärmen medan man väntar, sedan kan jag lämna in kvittot till försäkringsbolaget. Så det får nog bli den vägen i slutändan och att jag helt enkelt säger upp försäkringen hos Telia, så sparar jag förmodligen några kronor i månaden istället.
Sen har jag via Zoom haft en provfilmning för en film med inspelning i mars, om jag får rollen återstår att se – sådant vet man ju aldrig. Jag har inte hört något sedan provfilmningen, vilket förstås tyder på att jag inte fått rollen. Men det är i vilket fall kul att ha fått en provfilmning, nu verkar det som att produktionsbolagen trots allt har börjat komma igång igen efter juluppehållet. Januari brukar emellanåt kunna vara en ganska lugn månad och 2026 har inte varit något undantag. Nu får vi se om februari blir sig likt jämfört med tidigare år, eller om det fortsätter att vara lugnt. Det har varit lugnt ett bra tag nu och jag undrar varför det blivit så? Är det dålig med pengar i branschen eller bara helt enkelt färre roller som passar mig? Jaja, det kommer säkerligen igång igen snart – åtminstone hoppas jag det.

Till veckan tillträder jag min nya tjänst på Sjöfartsverket och det känns någonstans lite konstigt. Jag har ju vetat om detta hela tiden, eftersom jag anställdes på dessa premisser – men jag har trivts oerhört bra på min tjänst som kanaloperatör och det är med visst mått av vemod jag nu gjort sista passet på den tjänsten och övergår till att planera arbetstiden för lotsar. Jag kommer sitta i andra lokaler, lite närmare stan vilket gör att jag får bättre resor till och från jobbet. Nu slipper jag i alla fall pendla till Södertälje vilket förstås är en stor fördel, med tanke på att det är en bra bit att åka. Helt och hållet kommer jag förstås inte lämna kanalbiten, eftersom jag säkerligen får hoppa in jobba extra där ibland – men det kommer ju inte att bli på heltid. I normala fall brukar jag ju vara oerhört taggad när jag byter jobb, men denna gång känns det som sagt lite kluvet. Inte så att det känns trist, jobbigt eller liknande – men det är med ett visst mått av vemod som jag lämnat kanalen bakom mig. Nåväl, det kommer säkerligen dyka upp tillfällen att jobba extra och kanske även så småningom att att komma tillbaka, så jag ska inte sörja för mycket.
Det börjar sakta dra ihop sig för det där med sommarsemester, på många ställen ska man ju ansöka om sommarsemester redan nu i februari. Och jag tror att det är samma sak hos oss. Jag är dock inne på att köra samma lösning som förra året – nämligen att stå över sommarsemestern. Jag har så pass många långledigheter utlagda under hela sommaren att det inte känns som någon större vits att ha en semester. Återhämtningen kommer jag få i alla fall känns det som. Det är väldigt lyxigt att ha ett sådant schema att man inte känner ett behov av sommarsemester utan istället kan sprida ut ledigheterna under hela året. Dessutom pratar vi om att resa någonstans till hösten, så då kommer jag behöva semesterdagar att ta ut – vilket jag kommer ha om jag sparar min sommarsemester.