Jag brukar aldrig ha några som helst problem att koppla bort jobbet när jag har semester. Helgerna är lite för korta att för att kunna koppla bort jobbet helt, men under fyra veckors semester är det oftast inga problem.

Din tankesmedja i etern

Jag brukar aldrig ha några som helst problem att koppla bort jobbet när jag har semester. Helgerna är lite för korta att för att kunna koppla bort jobbet helt, men under fyra veckors semester är det oftast inga problem.

Söderhamns skärgård har inte visat sig från sin bästa sida sedan vi tog sommarstugan i besittning i onsdags. Som på många andra håll har det regnet i rätt omåttliga mängder, inte minst under torsdagsdygnet. Så det har hittills varit obefintliga chanser att jobba på solbrännan, men desto fler att sitta inomhus och kura.

Det har känts som att vänta en evighet, men slutligen är faktiskt semestern här. De senaste veckorna känns som de krupit fram i snigelfart, men så kom slutligen årets första semestervecka. Nu väntar fyra veckors ledighet innan min tjänstledighet drar igång den 24 augusti, med ett års studier på Folkuniversitetets skrivarlinje.

Sakta har jag börjat förlika mig med tanken att semestern börjar lida mot sitt slut. Imorgon bär det av mot Stockholm igen för att ägna några dagar åt tvätt och förbereda sig inför att jobbet drar igång på måndag. Lite smått börjar vardagen dra igång igen redan denna vecka. På torsdag har jag tackat ja till en filminspelning, något som jag visserligen bara gör för att det är kul och inte för att det är ett måste. Sen ska jag försöka komma igång med träningen igen. Minst ett träningspass ska det bli innan måndag – för en gångs skull ska det bli skönt att komma igång med att röra på sig igen. Under semestrarna brukar även träningen ligga i träda – och det märks en markant skillnad både på konditionen och vikten när man är tillbaka igen.

Första veckan av semestern är snart till ända och jag har sakta börjat känna mig aningen mer avslappnad än innan semestern började. Och det är verkligen få platser där jag finner så mycket avkoppling och sinnesro som familjens sommarstuga längst ute i Söderhamns skärgård. Inga krav, inga tider utan bara omgiven av natur, vatten och fiskmåsar. Nu på sensommaren är det dessutom väldigt få sommargäster här, så lugnet är totalt. Av de 35 stugorna på ön är det inte folk i fler än 5-6 stycken. Det går liksom inte att göra annat än koppla av och ta dagen som den kommer. Man är liksom totalt frånkopplad från vardagen.

Så ser man med all önskvärd tydlighet tunneln i slutet av ljuset. Imorgon börjar vardagen igen och det är återigen dags att börja ställa väckarklockan på någon tid som är allt annat än hälsosam att vakna. Dagen har förutom att returnera semesterbilen till hyrbilsfirman ägnats åt att börja fylla i almanackan för kända händelser under hösten och packa om jobbväskan som under sommaren tjänstgjort som semesterväska istället.

Det är verkligen få saker som kan få att känna sådan sinnesro och sådant lugn som att befinna mig ute i skärgården. Årets vistelse i det yttersta av Söderhamns skärgård börjar nu lida emot sitt slut och om bara några få dagar är det dags att åka tillbaka till civilisationen i Stockholm igen. Det känns …

Det var faktiskt med en viss känsla av vemod vi steg av Estlandsbåten i Värtahamnen i Stockholm igår morse. Även om min mage trilskats under merparten av resan, har vi haft en avslappnande vecka på Ösel och det kändes inte på något vis roligt när vi checkade ut från hotellet torsdags morse.

Det bästa med att spara semestern till augusti är att ha det roliga kvar när alla andra börjar jobba efter sin semester. Det sämsta med att spara semestern till augusti är att jobba hela juni och juli, med värme och samtidigt se alla kollegor komma och gå på semester. Framförallt i år med den extrema värme som varit, har det känts extra tufft att jobba. Även om vi har bra AC på jobbet, så är man ju hellre ledig när det är så här extremt varmt.