covid

Nu börjar land efter land – inklusive Sverige – att lätta på Coronarestriktionerna. Smittotalen tycks gå ner på flera håll och kanske, kanske kan man börja ana ljuset i tunneln när det gäller denna långdragna pandemi. När allt startade förra våren trodde man knappast – eller, åtminstone inte jag – att det skulle bli så här långdraget och segt. Hade man vetat det då, hade det förmodligen känts oövervinnerligt och man hade förmodligen känt sig rätt knäckt. Men det går inte att komma ifrån att man nu börjar bli rätt less på alla restriktioner, att hålla avstånd och att inte kunna leva normalt. Allra mest saknar jag det sociala, att inte kunna umgås med folk på ett naturligt sätt. Liksom att inte kunna resa, bland det första jag kommer göra när allt detta är över blir nog just att boka en resa någonstans. Vart vet jag inte, huvudsaken är att komma iväg någonstans känns det som.

Häromdagen ojade jag mig lite över att det inte varit helt lätt att få tid för vaccination i Stockholm. Sedan tiderna för oss fyrtioplussare släpptes förra torsdagen, har jag varit inne i appen och kollat flera gånger per dag för att få en tid. De gånger tider ploppat upp, har det varit på lite otillgängliga ställen som Järfälla, Norrtälje och Södertälje och jag har väl inte varit helt lockad över att åka så långt för att ta min spruta. Så jag har själv valt att ha lite is i magen tills det dykt upp tider på lite mer behörigt avstånd. Och det har faktiskt lönat sig att vänta lite. Igår lade man plötsligt ut flera nya tider i Kista för idag – och jag var snabbt in för att boka tid.